Everything will be just fine.

Nu har jag suttit i telefon i runt två timmar, och mitt höger öra är rött och gör ont. Haha, i-lands problem.

Jag sitter och tänker på hur mycket enklare det var när man var liten. När killbaciller var det äckligaste som fanns men det forfarande pirrade av en liten puss på kinden, när man bråkade över Barbie-dockor och började gråta om man blev trampad på foten. Det var svart och vitt, hat och kärlek, silver och guld. Allting var så enkelt. Så oskyldigt. Man visste ingenting om världen utanför den lilla bubblan på vägen mellan dagis, hem och lekplatsen.


För bara en dag, ta mig tillbaka?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0