I'm never letting go.

Imorse vaknade jag inte av väckarklockan, utan av att min mobil vibrerade och frågade om jag hade dött. Klockan var nio över nio och jag skulle vara i skolan om tio minuter. Panik. Jag stressade lagom mycket och missade endast mentorstiden, men hur viktig är den på en skala?
Idag har jag packat upp, satt upp en massa minnen på mina väggar, kollat på scrubs (<3) och varit nere i min läskiga källare och slagit hårt på broshans boxningssäck. Jag ska banne mig börja träna nu! Ska kolla lite med min syster om lite saker när hon kommer hem, sen skaffa gymkort snarast möjligt. Beach -10 awaits. Höhö.

Mm, gitarren ser lockande ut. Puss.


I brist på bilder får det bli en randombild från senaste öppna fredagen. Jag suger på Twister, det är officiellt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0